Sådär, hemma - äntligen! Har hållit hus ända bort vid Skuru, en liten trevlig plats med ballonger och Little Big Planet!
Har haft det kalasskoj, vi har gjort det mesta man kan göra... observera det mesta. Allt från att göra tuffa partytrixx med en mobil och en ballong, spelat Little Big Planet (som måste vara det tuffaste spel jag spelat, srsly) och kliat ryggar.
Men sedan, så kom den tuffa uppgiften att komma hem, vilket jag trodde skulle gå bättre än jag trodde, resan följer nedan:

Det började med att jag trodde att bussarna ej skulle gå förns klockan 6:10, eftersom att hosten sade det. Men så kom en hjälte fram och sade att jag kunde gå till en station lite längre bort och ta en buss till Slussen och sedan fortsätta därifrån, det lät kalasbra tyckte jag! Den bussen gick vid 2:39

2:20 började jag i ett halft-snabbt tempo röra mig ned mot bussen, jag stötte ej på några farliga hinder, bara några laserturkar som ville göra kaos med mig (not rly).
15 minuter och 5 vilopauser senare stod jag anfådd och trött vid busshållplatsen och väntade. Till slut kom den efterlängtade bussen, jag hoppade på med ett leénde på läpparna och jag trodde glatt att aaaaallt skulle gå bra...

En glad Simon hoppar av vid Slussen 2:55 och ser några pojkar som står utanför tunnelbanans ingång som knackar på glasdörren.
"Vilka idiotas", tänker jag och går mot tunnelbanan jag med. Men jag upptäcker mycket snart att det leénde som var på mina läppar snart skulle suddas bort.
Nästa tunnelbana gick nämnligen 5:10, det var två timmar dit. Jag börjar skratta nervöst och vet inte vad jag skall ta mig till, jag hittar inte i stan sådär kalasbra.

Jag kommer sedan på, 3:00 att jag ska ringa Harry1 som ger mig lite tips hur jag skall komma hem, utan att behöva vänta i två timmar. Hon talar om för mig att jag skall ta buss 192 till Sergels Torg och att den går om 10 minuter, jag får panik. Jag hittar ingen sablarns busshållplats där den skall gå ifrån. Jag är vid detta tillfälle rädd som en liten ensam pojke i natten, vilket jag precis var.
Jag letar och letar och letar, utan resultat, jag håller på att ge upp, då plötsligt *AAAAAAAH* Jag får syn på en busshållplats lite längre bort och där, där går den ifrån, WIEEHOO! Med hela 2 minuter till godo, annars hade jag fått vänta i 45 minuter till!

Ca 3:20 hoppar jag av vid Sergel och jag har tydligen 5 minuter att leta upp buss 892 mot Jordbro Station och ta den till Sofieberg (Home sweet home) och jag har ingen aning vart den går ifrån. Det blir som en actionfilm, jag springer runt till någon tuff spionlåt och letar efter den förbanande busshållplatsen, lyckligtvis hittar jag den och ser glatt bussen närma sig. Bussen lämnar platsen 3:30

4:00 stiger en superglad Simon av bussen vid Sofieberg och rusar hem, smyger in på sitt rum och sätter sig vid datorn, HERE I AM!
Och om...*kollar klockan* mindre än 6 timmar stiger hela familjen upp, åker till Arlanda och tar planet till Thailand, fy fan vad skönt det ska bli! Två veckor... Oh, lucky me!
Men nu skall jag trolign få lite sömn i alla fall, så jag inte är helt död imorgon, GOD NATT!