Sådär, de två veckorna har passerat och jag är hemma i mitt underbara Sverige igen, love it. Sverige är minst 100 gånger bättre än Thailand, fuck värmen! *notrly*

Thailand kan man förklara med några ord faktiskt:
Fisk
Taxi (TukTuk)
Massage
Homosexuella
Billigt
Det är väl det jag kan sammanfatta allting som, ungefär. Det är lite humoristiskt hur lika alla asiater faktiskt är varandra, de ser mer eller mindre ut som alla är släkt.

Ja, vad kan man säga. Låt mig berätta lite om min lilla tripp:
Ditresan var f**kin' hemsk, man vänder ju helt och hållet på dygnet då Thailand ligger 6 timmar före Sverige så natten då vi landade sov jag hela 14 timmar på det hotellet som kom till att vara lite speciellt.
Jag vaknar upp dagen därefter och ser ingen sol som skiner, min mamma berättar då att den perioden Thailand var inne i nu var den mest turistfria perioden, nämnligen regnperioden......

Dagarna betstod som sagt inte av sol, så ofta. Det var mest moln och regn, hade man tur kunde man få en solig dag eller två.
Hotellet (som vi bodde på i Koh Lanta, som är lite av ett slumområde) var väl inte sådär jättebra, en dag regnade det in, i mitt rum samt att vi fick besök av Mr.Kackerlacka, yuck...

Dock så spenderade vi de sista tre dagarna av tvåveckornssemestern i Bangkok där vi handlade lite kläder, skor osv, detta var ingen höjdare.
Taxin körde oss från flygplatsten till "vårt hotell", vi gick in och tyckte det såg kalasbra ut, ritkigt fint! Men sedan så sade mamma att det inte alls var vårt hotell, att vårt hotell låg lite längre ned på gatan.... NI vet hur detta kommer att sluta.
Yep, vårt hotell var ett riktigt sunk-ställe, personalen hade till och med sagt till oss att det fanns myggor runt på hotellet men att de hade löst den frågan genom att släppa ut en massa ödlor över hela hotellet för att äta upp dem... Men så får det bli om man är en fembarnsfamilj.

Skitsamma, nu sitter jag här hemma, 5 par skor och 10 par t-shirts rikare. Landade för 12 timmar sedan ungefär. Men jag har vart vaken i två dygn snart, så jag skall krypa te kojjs nu, godennatt!

Ville bara slänga in ett sista inlägg på två veckor nu, som jag hoppas att ni kan skratta och gråta åt tillsammans! Som ni kan visa för era barn och säga: "Den där mannen kände jag..."
Notrly

Jag pyser iväg mor Arlanda vilken minut som helst, så tack och hej för mig!
Ha det så bra allihopa och sköt om er, annars gör han kaos med er, mm.

Hejdå!

Sådär, hemma - äntligen! Har hållit hus ända bort vid Skuru, en liten trevlig plats med ballonger och Little Big Planet!
Har haft det kalasskoj, vi har gjort det mesta man kan göra... observera det mesta. Allt från att göra tuffa partytrixx med en mobil och en ballong, spelat Little Big Planet (som måste vara det tuffaste spel jag spelat, srsly) och kliat ryggar.
Men sedan, så kom den tuffa uppgiften att komma hem, vilket jag trodde skulle gå bättre än jag trodde, resan följer nedan:

Det började med att jag trodde att bussarna ej skulle gå förns klockan 6:10, eftersom att hosten sade det. Men så kom en hjälte fram och sade att jag kunde gå till en station lite längre bort och ta en buss till Slussen och sedan fortsätta därifrån, det lät kalasbra tyckte jag! Den bussen gick vid 2:39

2:20 började jag i ett halft-snabbt tempo röra mig ned mot bussen, jag stötte ej på några farliga hinder, bara några laserturkar som ville göra kaos med mig (not rly).
15 minuter och 5 vilopauser senare stod jag anfådd och trött vid busshållplatsen och väntade. Till slut kom den efterlängtade bussen, jag hoppade på med ett leénde på läpparna och jag trodde glatt att aaaaallt skulle gå bra...

En glad Simon hoppar av vid Slussen 2:55 och ser några pojkar som står utanför tunnelbanans ingång som knackar på glasdörren.
"Vilka idiotas", tänker jag och går mot tunnelbanan jag med. Men jag upptäcker mycket snart att det leénde som var på mina läppar snart skulle suddas bort.
Nästa tunnelbana gick nämnligen 5:10, det var två timmar dit. Jag börjar skratta nervöst och vet inte vad jag skall ta mig till, jag hittar inte i stan sådär kalasbra.

Jag kommer sedan på, 3:00 att jag ska ringa Harry1 som ger mig lite tips hur jag skall komma hem, utan att behöva vänta i två timmar. Hon talar om för mig att jag skall ta buss 192 till Sergels Torg och att den går om 10 minuter, jag får panik. Jag hittar ingen sablarns busshållplats där den skall gå ifrån. Jag är vid detta tillfälle rädd som en liten ensam pojke i natten, vilket jag precis var.
Jag letar och letar och letar, utan resultat, jag håller på att ge upp, då plötsligt *AAAAAAAH* Jag får syn på en busshållplats lite längre bort och där, där går den ifrån, WIEEHOO! Med hela 2 minuter till godo, annars hade jag fått vänta i 45 minuter till!

Ca 3:20 hoppar jag av vid Sergel och jag har tydligen 5 minuter att leta upp buss 892 mot Jordbro Station och ta den till Sofieberg (Home sweet home) och jag har ingen aning vart den går ifrån. Det blir som en actionfilm, jag springer runt till någon tuff spionlåt och letar efter den förbanande busshållplatsen, lyckligtvis hittar jag den och ser glatt bussen närma sig. Bussen lämnar platsen 3:30

4:00 stiger en superglad Simon av bussen vid Sofieberg och rusar hem, smyger in på sitt rum och sätter sig vid datorn, HERE I AM!
Och om...*kollar klockan* mindre än 6 timmar stiger hela familjen upp, åker till Arlanda och tar planet till Thailand, fy fan vad skönt det ska bli! Två veckor... Oh, lucky me!
Men nu skall jag trolign få lite sömn i alla fall, så jag inte är helt död imorgon, GOD NATT!

Är det någonting jag avksyr så är det blockers. För er som inte vet vad blockers är, så skall jag nu detaljerat förklara det för er.
En blocker (eller flera blockers) är en sådan som går ivägen och blockerar en när man har bråttom eller bara helt enkelt tycker det går för långsamt.

T.ex. jag var på Gullmars och skulle ta tunnelbanan till skolan en morgon och jag hade gott om tid innan tunnelbanan gick, så jag gick till Pressbyrån och köpte mig en lite godbit. När jag sedan betalat och gått ut genom öppningen så ser jag på LED-skylten att tunnelbanan står där nere och väntar. Jag springer då genom öppningen efter alla de andra som också skall dit ned.
Men där går dem... de förbannande blockarna som gör att man inte kan gå förbi dem, mitt i trappen på väg ned till perrongen. De går liksom på rad, så man måste gå ned i samma takt som dem.

Jag går bakom dem, irriterad och orolig att jag skall missa tunnelbanan. Jag suckar tungt flera gånger så att de kanske förstår att jag vill att de ska akta på sina feta arslsen så jag kan passera och hinna med tunnelbanan, men icke - de fortsätter att trippa ned för trappen och tala i telefon eller vad i hela friden de gör.
Till slut så hör jagn när jag nästan är nere för trappen "Se upp för dörrarna, dörrarna stängs *BEEEEEEEEP*" .....

Hehe, jajamensan, därför! Men jag slänger väl iväg något inlägg då och då. Fast på fredag så slipper ni mig i hela två veckor, kalasskönt.